avslutande

Under 1950-talet uppstod studentorkestrar lite varstans i Sverige. I Stockholm hade studentorkestrarna en föregångare och förebild i den så kallade Karnevalsorkestern. I och med studentkårens 75-årsjubileum, 1958, skapades förutsättningarna för bildandet av en studentorkester vid Stockholms Högskola. Mannen bakom orkesterns bildande var Åke G.O. Hylin, men man bör inte heller förringa det stöd han fick av Lennart Lyngå. Den 20 november räknas som orkesterns födelsedag. Det var då man hade sitt första offentliga framträdande, vid plaskdammen på Sveavägen. Samma dag fick orkestern också sitt namn som för övrigt stammar från, den av Lyngå grundade, Lunda orkestern Bleckhornen. Trots att den tidiga repertoaren var begränsad till en dryg handfull melodier blev orkestern snabbt väldigt populär. Under våren 1959 hålls förhandlingar med kåren om orkesterns status, dessa slutade med att man förkastade kårens förslag och konstituerade sig som en självständig kårförening den tjugofemte maj. Kortsiktigt innebar detta ett vågspel ekonomiskt men man klarade av situationen och har, som historien bevisat, lyckats skapa en livskraftig och framgångsrik förening.

Då Kårsdraget är en showorkester har det fallit sig ganska naturligt att ha en balett som komplement. Genom årens lopp har Kårsdraget haft tre olika baletter. De två första var fristående organisationer som inte ingick i föreningen Kårsdraget. Samarbetet förefaller ofta ha varit ganska sporadiskt och ingen av dessa baletter var verksamma, tillsammans med Kårsdraget, mer än några år. Den nuvarande baletten, Kårsetten som uppstod 1972 på initiativ av Ulla Zachrisson, var också fristående till en början även om ett nära samarbete fördes med Kårsdraget. År 1974 blev baletten invald som fullvärdiga med-lemmar i föreningen. Detta visade sig vara den rätta metoden för att skapa en bestående balett. Nuförtiden hör spelningar utan baletten till ovanligheterna, med de två första baletterna var förhållandet snarast det omvända. På grund av de tidiga baletternas fristående karaktär finns det väldigt lite material bevarat om dem i Kårsdragets arkiv vilket har gjort det svårt att göra några mer detaljerade efterforskningar.

Kårsdragets klubbmästeri uppstod ur den så kallade värdinnekåren som bildades 1961. Det går inte att peka på någon exakt tidpunkt när omvandlingen skedde. Verksamheten är i stort sett densamma även om klubbmästeriet inte ägnar sig åt den uniformsvård som ingick i den tidiga värdinnekårens uppgifter. Under många år användes termerna värd/värdinnekår och klubbmästeriet i stort sett synonymt, idag används dock endast den senare. År 1972 blev medlemmarna invalda i föreningen Kårsdraget och det slutgiltiga steget i klubbmästeriets utveckling togs när en av dess medlemmar för första gången valdes till klubbmästare 1983.

Antalet aktiva medlemmar i orkestern har legat ungefär runt trettiofem under större delen av dess levnad. I föreningen var medlemsförhållandet identiskt med orkestern fram till början av sjuttiotalet då klubbmästeriets och balettens medlemmar valdes in. Detta medförde en drastisk ökning av, framförallt det kvinnliga, antalet medlemmar i föreningen. Hur den totala medlemsfördelningen sett ut i föreningen framgår av diagram 1.

Källa: Kårsdragets medlemsregister.

Männen utgör en majoritet av de invalda medlemmarna vilket framgår av diagram 1. Om de två första baletterna och värdinnekårens tidiga medlemmar skulle ha blivit invalda hade dock könsfördelningen varit tämligen jämn. Orkestern var länge utan kvinnliga medlemmar, det var först 1974 som kvinnorna kom för att stanna i orkestern. Hur könsfördelningen i orkestern sett ut genom åren illustreras av diagram 2.

Källa: Kårsdragets medlemsregister.

Det bör noteras att diagram 2 visar alla medlemmar som har varit aktiva någon gång under ett år vilket innebär att alla inte var aktiva samtidigt, en del kan ha börjat under året medan andra har slutat eller är tjänstlediga. Vidare framgår det tydligt att kvinnorna har blivit fler medan männen har blivit färre i orkestern, vilket innebär att kvinnorna nu utgör en majoritet bland de aktiv medlemmarna i föreningen.

Medlemsomsättningen är en annan aspekt av medlemsfrågan som är värd att kommentera. Stor medlemsomsättning innebär ofta att den musikaliska nivån tillfälligt sänks då gamla rutinerade medlemmar slutar och nya måste skolas in i verksamheten och bli samspelta. Medlemsomsättningen illustreras i diagram 3 där Y-axeln visar summan av antalet medlemmar som slutar respektive blir invalda i orkestern under ett år.

Källa: Kårsdragets medlemsregister.

Av diagram 3 framgår tydligt nittiotalets stora medlemsomsättning liksom den lugna period som rådde inom orkestern i mitten av sjuttiotalet. De höga värdena under de första åren kan framförallt förklaras med den nyrekrytering som då skedde. En studie av toppnoteringarna i diagrammet visar att de ofta infaller strax efter ett jubileum då gamla medlemmar tycker det är dags att sluta och nyrekryteringen intensifieras för att finna ersättare. Jämfört med många andra studentorkestrar har Kårsdraget en låg medlemsomsättning. Detta beror på medlemmarna ofta bor kvar i Stockholms området och stannar kvar i föreningen även efter det att studierna är avslutade. Vad som ytterligare går att tillägga om medlemsförhållandena är att invalda medlemmar har en tendens att antingen sluta efter bara något år eller vara verksamma väldigt länge.

Att, utifrån det skriftliga material som jag har hunnit gå igenom, göra en vetenskaplig analys av verksamheten inom Kårsdraget har stundtals varit en ganska frustrerande uppgift. En av orsakerna till detta är att Kårsdraget är en väldigt traditionsbunden förening. Vare sig man samarbetar med Pripps, åker till Åbo, spelar på Skansen den sista april eller väljer Lars Troedsson till kapellmästare så är sannolikheten stor att man kommer att göra om samma sak i ungefär tjugofem år. En stor del av verksamheten idag grundlades redan under de första åren, vilket ytterligare förskjuter den här undersökningen bakåt i tiden.

Ett annat problem med verksamhetsfrågan är helt enkelt hur man väljer att definiera verksamhet. Kärnan i Kårsdragets verksamhet är självklart det musikaliska. Det är inget tvivel om att stora musikaliska framsteg har skett inom orkestern sedan starten. Då många medlemmar var aktiva under en lång period förbättrades de både individuellt och som grupp betraktat. Högre krav har också ställts på nya medlemmar som måste provspela innan de får börja. Arrangemangen har också förändrats från de tidiga tryckta noterna till avancerade egna arrangemang. Denna utveckling beror dock främst på några få skickliga arrangörer. Arrangemangen influeras givetvis av den tid de skrivs i men grund idén är den samma. Verksamhetens målsättning kan snarast sägas vara att roa både publiken och föreningens medlemmar.

Rent generellt är det lätt att konstatera att Kårsdragets verksamhet har varit mycket framgångsrik. Visserligen har ekonomin inte alltid varit den bästa, men verksamheten har inte heller bedrivits med målsättningen att skapa stora överskott. Under årens lopp har man gett ut ett antal skivor, åkt på åtskilliga turnéer och framträtt i massmedia i en mängd olika sammanhang. En av anledningarna till framgångarna är det stöd som man har fått av olika sponsorer och samarbetspartners.

Intresset för orkestern från studenthåll var som störst under sextio- och sjuttiotalen. Intresse nedgången under åttiotalet kan nog delvis förklaras med de nya musikstilar som uppstått vilket gör att blåsmusiken inte går hem som förr i världen. Intresset från massmedia minskade inte i samma takt som studentintresset, vilket troligtvis beror på att studenterna från sextio- och sjuttiotalet nu befann sig i massmediala positioner. På nittiotalet har dock även detta intresse minskat vilket kan bero på det dåliga rykte studentorkesterverksamheten har fått i vissa kretsar.

Då det gäller orkesterns vardagliga och årliga verksamhet har som sagt inte mycket förändrats. Man repeterar en kväll i veckan, har fester, höstkonserter och lite andra spelningar. Omvärldens inverkan på Kårsdraget har ofta varit ganska begränsad men det är klart att stora ekonomiska fluktuationer blir kännbara. Nästa steg i utvecklingen är svårt att förutsäga men kanske väntar en renässans när studenterna inser hur mycket de går miste om.