1958-63

Orkestern skapas

På hösten 1956 samlades fyra studenter i Lund, efter ett initiativ från Lennart Lyngå, och bildade en orkester. Eftersom de alla bodde på Korsgatan beslöt man att kalla orkestern Korsdraget. Orkestern etablerade sig som Lunds första studentorkester och efterhand bytte man namn till Bleckhornen 4

Stockholm hade också fått sin första permanenta studentorkester 1956, i form av Promenadorquestern vid Tekniska Högskolan. Idén till Promenadorquestern hade kommit från den så kallade Karnevalsorkestern som bildades och framträdde i samband studentkarnevalerna. Medlemmarna i Karnevalsorkestern rekryterades från de olika studentkårerna i Stockholm, vid den här tiden kom dock merparten från den Medicinska och den Odontologiska Föreningen. En av medlemmarna vid 1957 års karneval var klarinettisten Åke G.O. Hylin. Eftersom Hylin var missnöjd med hur Karnevalsorkestern styrdes började han fundera på möjligheterna att bilda en blåsorkester vid Stockholms Högskola 5 , där han själv studerade. År 1958 författade han således ett brev till dåvarande vice kårordföranden Åke Edin 6 , som han själv varit med om att tillsätta via en så kallad spränglista 7 . Brevet innehöll ett omfattande förslag till bildandet av en blåsorkester vid Stockholms Högskolas Studentkår (SHS). Då finansieringen inte kunde lösas förblev förslaget dock tills vidare oåtgärdat. 8

Tidigt på hösten 1958 började man planera för studentkårens 75-års jubileum som skulle firas i november samma år. I detta sammanhang dök Hylins förslag upp igen och vid ett styrelsemöte den 26 september godkändes programutskottets programförslag som bl.a. innefattade att 600 kr skulle avsättas för bildandet av en orkester under arbetsnamnet "Hornmusikcorpsen". Vid programutskottets sammanträde den 30 september ålades Hylin att bilda orkestern. Två dagar senare, den 2 oktober, fick allmänheten beskedet via en notis i Svenska Dagbladet med överskriften: "Stockholmskåren får 'Hornboskap'". 9

Man började snabbt rekrytera medlemmar bl.a. med hjälp av annonser på kåren och i kårtidningen Gaudeamus. Efter ett par veckor hade man fått ihop en blåsorkester. Jag kan inte uttala mig om hur många musiker som till en början ingick i orkestern, då uppgifterna är väldigt varierande 10 , det är dock klarlagt att tjugosex musiker fortfarande var aktiva vid årets slut och således blev de första invalda medlemmarna i Kårsdraget. En av dessa tjugosex var Lennart Lyngå som befann sig i Stockholm för att studera meteorologi vid Stockholms Högskola, som ett led i sin militära utbildning till flygvapenmeteorolog. Hans erfarenheter från Bleckhornen kom väl till pass och han blev orkesterns förste dirigent medan Hylin axlade rollen som kapellmästare. Tack vare att man fick kredit hos Eric Pettersons Musikinstrument AB räckte pengarna, som man blivit tilldelad, till att köpa in en del ovanliga instrument och den 17 oktober hade orkestern sin första repetition på studentkåren. 11

De första framträdandena

Torsdagen den 20 12 november, vilket var den andra dagen i kårens jubileumsfirande, var det då äntligen dags för orkesterns stora dag. Tidigt på eftermiddagen, klockan 12.30 enligt jubileumsprogrammet, hade orkestern sitt första offentliga framträdande vid plaskdammen på Sveavägen. Därefter marscherade man bort till kårhuset på Holländargatan, där en bejublad konsert hölls för studenterna. En stor namntävlan för orkestern utlystes där bl.a. Edin, Hylin och Lyngå satt i juryn. Några exempel på de inkomna förslagen var "De förtio röda Rubinerna", "Force Majorerna" och "Högskolans Dis-harmoniska Orquester". Hylin och Lyngå hade själva gått och funderat på ett passande namn och då inget av de inkomna förslagen verkade gångbara smusslade de, i sista stund, med ett eget förslag som också blev det vinnande. Det förslaget var Kårsdraget. 13

Kårsdraget var sedan ett stående inslag under resten av jubileumsfirandet där man dök upp lite varstans, bl.a. på jubileumsbanketten där man avblåste jubileumsdansandet vid tretiden natten mot den 23/11. Man hann sedan med ytterligare en spelning på SSF:s julfest innan det första året var över. 14 Det råder inget tvivel om att Kårsdraget snabbt blev populära vilket följande citat kan bestyrka:

Största succen gjorde nog i alla fall Sonja Sundbergs graciösa och perfekt samtränade Napoletter samt Kårsdraget, den 30 man starka jubileumsorkestern med herrar Hylin och Lyngå i spetsen. Det är att livligt hoppas att dessa dansande flickor och spelande pojkar kommer att fortsätta sin glädjespridande verksamhet på kåren. 15

Napoletterna 16 som nämns ovan var Kårsdragets tamburmajorskor och första balett. Namnet kom från den Napoleon-inspirerade klädsel de bar under jubileumsfirandet. Napoletterna tillhörde inte Kårsdraget utan sorterade närmast under SHS idrottsutskott där de rekryterats ur de grupper som sysslade med rytmisk dans. Samarbetet höll i sig några år, men under 1960 började det gnissla och under 1961 verkar det mer eller mindre ha dött ut. 17

Kårrelationen

Vid ett möte i kårstyrelsen den 27 november 1958 redogjorde man för orkesterns ställning som ekonomiskt fristående organ med en tremannastyrelse varav kåren hade en representant. Man beslöt att godkänna utbetalandet av 1000 kr som en grundplåt till orkestern som skulle återbetalas genom spelningar o.dyl. före den 1 april 1959. Vidare beslöts att man skulle utreda frågan om orkesterns ställning gentemot kåren närmare. På våren 1959 dök således frågan om Kårsdragets status upp igen. Man inledde förhandlingar som ledde till ett förslag om att Kårsdraget skulle bli ett kårorgan. Hylin var dock inte nöjd med förslaget och när frågan kom upp i kårstyrelsen yrkade han för bordläggning vilket också skedde. Den 25 maj höll Kårsdraget ett extra föreningsmöte där man konstituerade sig som en fristående kårförening. Den här lösningen innebar att orkestern fick betydligt större frihet än vad det utarbetade förslaget skulle ha gett, men samtidigt gick man miste om de subventioner man skulle ha fått som kårorgan. Den 1 september slöts dock ett avtal med kåren som reglerade de ekonomiska mellan-havandena och gav Kårsdraget ett visst andrum ekonomiskt. Studentkåren fortsatte dock att visa stort intresse för Kårsdraget under många år framöver vilket bl.a. visade sig genom ett och annat föreningsbidrag. 18

Värdinnekåren

På Kårsdragets tidiga fester föll det sig naturligt att dragonernas 19 tjejer var med och hjälpte till. Med tiden kom tanken på att organisera de tjejer som var intresserade i en så kallad värdinnekår. Tanken var att flickorna skulle bli mer involverade i verksamheten så att de inte skulle känna sig bortkomna i Kårsdragssammanhang. Värdinnornas uppgifter skulle vara att hjälpa till vid fester, vårda och sy Kårsdragets uniformer samt eventuellt också att rycka in istället för Napolietterna vid vissa tillfällen. Som lön för mödan skulle de få fri mat och dryck på Kårsdragets fester samt fritt inträde till Kårsdragets uppträdanden. Värdinnorna, som endast skulle rekryteras bland Kårsdragarnas tjejer, skulle inte vara medlemmar i Kårsdraget men man löd under Kårsdragets styrelse och då främst klubbmästaren. Klubbmästaren var en spelande Kårsdragare som hade det yttersta ansvaret för fester och dylika arrangemang. Vid ett föreningsmöte i september 1961 beslöt man att instifta en värdinnekår, om max 15 medlemmar, samtidigt som klubbmästaren valdes in i styrelsen. Mig veterligen har dock ingen värdinna extraknäckt i baletten innan Ulla Söderbäck på åttiotalet. 20

Medlemmarna

Som tidigare nämnts hade orkestern 26 medlemmar vid årsskiftet 1958/59, varav samtliga var män. År 1959 blev den första kvinnan, Git Magnusson, medlem i Kårsdraget tillsammans med nio nya manliga medlemmar. Vid periodens slut, vid nyåret 1963/64, hade totalt 59 medlemmar blivit invalda i orkestern, varav 35 fortfarande var aktiva. Av de tre kvinnor som blivit invalda fanns nu bara Magnusson kvar. Av de ursprungliga tjugosex medlemmarna hade nio stycken slutat, däribland Lennart Lyngå som återvände till Lund 1959. De flesta av de kvarvarande originalmedlemmarna kom, tillsammans med några av medlemmarna från 1960, att utgöra ett kärngäng som skulle vara aktivt många år framöver. 21

Verksamheten

De första åren var väldigt viktiga för Kårsdraget. Det var under den här tiden som man etablerade sig som en livskraftig förening samtidigt som man skapade sin egen stil. Tack vare den goda PR man fått i samband med jubileumsfirandet blev orkestern snabbt accepterad och redan 1959 framträdde man i över 20 olika sammanhang, varav det första TV-framträdandet, i programmet Sigges Cirkus, bör nämnas. Under samma år inledde man också en tradition med årliga vår- och höstkonserter, vilka ofta genomfördes i samarbete med studentkåren. Dessa konserter, som hölls på kårhuset Holländargatan 32-34, var väldigt populära och man blev snart tvungna att börja med repriskonserter för att tillfredsställa publiktrycket. Det sägs att man vid ett tillfälle på sextiotalet sålde slut på alla biljetter på 13 minuter sedan folk köat längs hela Holländargatan. År 1961 gjorde orkestern sin första utlandsresa då man besökte Åbo Akademi vilket kom att bli en årlig tradition för många år framöver. Samma år släpptes också orkesterns första grammofonskiva. 22

Den tidiga repertoaren bestod till stor del av tryckta arrangemang som man köpte från Lyckfeldts musikförlag men det dröjde inte länge förrän dragonerna började göra egna arrangemang. På våren 1960 hade man en repertoar som bestod av 45 arrangemang, varav 20 var arrangerade av Kårsdragare. År 1963 firade orkestern sitt 5-årsjubileum och man kunde konstatera att man klarat av de första svåra åren. Samma år hade Kårsdraget sitt första egna TV-program som var på 30 minuter och regisserades av Åke Edin. En av förklaringarna till att man lyckades så bra var det givande samarbete som fördes med Pripps och Eric Petterssons Musikinstrument AB. 23